Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Förvandlingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag var icke utan sysselsättning. Vår organisation
gick raskt framåt, och det låg ständigt massor av
arbete och väntade på att bli gjort. Ernest och de
andra fångna ledarna bestämde i sin fångenskap vad
som skulle göras, och sedan tillkom det oss andra att
utföra deras bestämmelser. Det var organisation av
den muntliga propagandan, organisation av vårt
spionerisystem med alla dess förgreningar,
upprättande av hemliga tryckerier och anläggande av
underjordiska järnvägar, som skulle sammanbinda våra
otaliga tillflykter, dessutom inrättande av nya
tillflykter, där det fattades länkar i den kedja vi hade
dragit över hela landet.
Så att jag kan säga att arbetet aldrig tröt. Efter
sex månaders förlopp blev det slut på min enslighet,
jag fick två kamrater. Det var ett par unga flickor,
två modiga själar, som lidelsefullt dyrkade friheten
— Lora Peterson, som försvann 1922, och Kate Bierce,
som sedan gifte sig med Du Bois[1] och ännu med
längtansfulla ögon spejar efter morgondagens sol som skall
lysa över den nya tidens första dag.
De bägge flickorna kommo dit i ett synnerligt
upprört tillstånd och med fara och plötslig död för ögonen.
Bland manskapet på fiskarbåten, som hade fört dem
över San Pabloviken, fanns en spion. Han var ett av
Järnhälens verktyg och hade uppträdt så
framgångsrikt som revolutionist att han hade trängt ganska
djupt in i vår organisations hemligheter. Han var
utan tvivel på jakt efter mig, ty vi hade för
längesedan fått veta att mitt försvinnande hade väckt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
