- Project Runeberg -  Järnhälen /
276

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIX. Förvandlingen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bott i Berkeley och icke känt till några allvarligare
sidor av livet än tebjudningar och danstillställningar,
debatterande middagssällskap och föreläsningssalar?
Men jag förmodar att denna erfarenhet är gemensam
för oss alla som ha samlats under det mänskliga
broderskapets röda fana.

Jag tänkte ofta på människor från min förra
tillvaro, och underligt nog såg jag dem då och då uppträda
och försvinna även under mitt nya liv. Så var det
till exempel med biskop Morehouse. Vi spanade
förgäves efter honom, sedan vår organisation hade nått
en mera omfattande utveckling. Han hade blivit
flyttad från det ena dårhuset till det andra. Vi följde
hans spår från statens vårdanstalt för sinnessjuka i
Napa till en annan dylik asyl i Stockton och därifrån
till en som var belägen i Santa Claradalen och
kallades Agnewstiftelsen. Men där försvann spåret. Det
fanns ingen rapport om hans död. Han måste ha
rymt därifrån på ett eller annat sätt. Föga drömde
jag om de förfärliga omständigheter varunder jag
skulle återse honom — då jag såg en flyktig glimt av
honom i det vilda blodbadet under Chicagokommunen.

Jackson, som hade förlorat sin arm i
Sierrafabrikerna och var orsaken till min omvändelse till
revolutionist, återsåg jag aldrig, men vi hade alla reda på
vad han företog sig innan han dog. Han sällade sig
aldrig till revolutionisterna. Förbittrad över sitt öde
och ruvande över sina oförrätter blev han anarkist —
icke filosofisk anarkist, utan ett vilddjur rasande av
hat och hämndlystnad. Hans hämnd blev grundlig.
Vid midnattstid, medan alla sovo, smög han sig förbi
vaktposterna och sprängde Pertonwaithes palats i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free