- Project Runeberg -  Järnhälen /
285

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. En försvunnen olgark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Då vi väl befunno oss i den lilla hyddan, såg jag
Ernests ansikte belyst av ljussken. Med undantag
av den bleka fängelsehyn kunde jag icke se någon
förändring hos honom, åtminstone ingen synnerligt
stor. Han var nu som alltid min älskare, min make,
min hjälte. Men linjerna i hans ansikte hade fått
en asketisk förlängning, vilket likväl klädde honom,
ty det tycktes ha lagt en viss förfining över det trotsiga
övermått av livskraft som förut stämplat hans drag.
Han var kanske också en smula allvarligare än förr,
men den där humoristiska glimten kunde ännu lysa
i hans ögon. Han hade lättnat tjugu skålpund, men
var i ypperlig fysisk kondition. Under hela sin
fängelsetid hade han regelbundet idkat gymnastik, och hans
muskler voro hårda som järn. I själva verket var
han i bättre kondition nu än då han sattes i fängelset.
Timmar gingo innan hans huvud lades mot kudden
och jag fick honom att sova. Jag kunde däremot
icke ha en tanke på sömn. Därtill var jag alldeles
för lycklig, och jag hade ju icke heller utstått
ansträngningen att rymma ur fängelset och sedan fly
på hästryggen.

Medan Ernest sov bytte jag om kläder, satte upp mitt
hår på annat sätt och tog tillbaka mitt nya
automatiska jag. När sedan Biedenbach och de andra
kamraterna vaknade, kokade jag med deras hjälp ihop en
liten konspiration. Allt var i ordning och vi befunno
oss i det rum, som användes till kök och matrum, då
Ernest öppnade dörren och kom in. I detsamma
tilltalades jag av Biedenbach under namnet Mary,
och jag vände mig om och svarade honom. Jag såg
på Ernest med nyfiket intresse, vilket ju var helt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0289.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free