- Project Runeberg -  Järnhälen /
286

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. En försvunnen olgark

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

naturligt för var och en ung kamrat som för första gången
såg den beryktade revolutionshjälten. Ernest såg
också på mig, men han fick en otålig min och såg sig
därefter sökande omkring i rummet. I nästa sekund
blev jag presenterad för honom som Mary Holmes.

För att fullfölja komedien var en extra tallrik
framsatt, och när vi slogo oss ned omkring bordet, förblev
en stol tom. Jag kunde ha jublat högt av glädje, då
jag såg hur Ernests missnöje och otålighet växte med
varje sekund. Slutligen kunde han ej uthärda längre.

»Var är min hustru?» frågade han hastigt.

»Hon sover ännu», svarade jag.

Det var det kritiska ögonblicket. Men min röst
lät så främmande, den väckte ingen förnimmelse att
han hade hört den förut. Måltiden fortgick. Jag
talade mycket, och jag uttryckte mig entusiastiskt,
så som en hjältedyrkare kan göra — det var tydligt
att han var min hjälte. Jag lät min entusiasm och
min dyrkan stiga till sin höjd, och innan han kunde
gissa sig till min avsikt slog jag mina armar omkring
hans hals och kysste honom på munnen. Han stötte
mig tillbaka och såg sig omkring förvirrad och
förargad. Nu brusto de andra fyra i ett skallande skratt
och förklaringar avgåvos. I början var Ernest
misstrogen. Han betraktade mig forskande, föreföll till
hälften övertygad, men skakade sedan på huvudet
och vägrade att tro deras ord. Det var icke förr än
jag hade återtagit mitt forna jag och viskat
hemligheter i hans öra, vilka ingen mer än han och Avis
Everhard hade reda på, som han erkände mig för att
vara hans egen trofasta hustru.

Längre fram på dagen tog han mig i famn — men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free