Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Chicagokommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han teg ett ögonblick och jag såg att hans vita
händer knöto sig. Och så utbrast han:
»Jag önskar sannerligen att jag kunde komma dit!»
»Det finns ännu en möjlighet att hejda dem», sade
jag, »såvida ingenting händer tåget och jag kommer
fram i tid. Eller också om någon av våra andra
kamrater inom hemliga polisen, som har fått veta hur det
är, kan hinna dit i tid.»
»Ni på insidan måtte inte ha varit vakna den här
gången», sade han.
Jag böjde ödmjukt mitt huvud.
»De ha gått ytterst hemlighetsfullt till väga»,
svarade jag. »Ingen utom de allra innersta i ledningen
kan ha haft någon kunskap om det förrän i dag. Och
vi ha ännu inte kommit så långt som de, så att vi kunde
inte undgå att bli hållna i okunnighet. Om bara
Ernest vore här! Men kanske han är i Chicago nu
och allt är väl därborta.»
Doktor Calvin skakade på huvudet. »Det sista
jag hörde om honom var att han hade blivit skickad
till Boston eller New Haven. Den där tjänstgöringen
hos fienden hindrar honom naturligtvis, men det är
alltid bättre än att ligga gömd.»
Jag beredde mig att gå och Calvin skakade hand
med mig. »Var vid godt mod», sade han till avsked.
»Vad gör det om den första revolutionen misslyckas?
Det kommer alltid en ny, och då ha vi blivit klokare.
Farväl — och lycka till! Jag vet inte om jag någonsin
får se er mer. Det blir naturligtvis ett rent helvete
därborta, men jag ville ge tio år av mitt liv för att få
vara med om det.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
