Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Chicagokommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Tjugonde århundradet[1]» lämnade Newyork
klockan sex på kvällen och det antogs att tåget skulle vara
i Chicago klockan sju på morgonen. Men det blev
försenat under natten. Vi hade ett annat tåg strax
före oss. Bland andra resenärer i min vagn var också
en kamrat Hartman som i likhet med mig stod i
Järnhälens hemliga tjänst. Det var han som berättade
för mig om tåget framför oss. Detta tåg var en
fullständig kopia av vårt, men det förde inga passagerare.
Idén med dess avsändande var att det tomma tåget
skulle drabbas av förstörelsen ifall något försök
gjordes att spränga »Tjugonde århundradet» i luften.
Det var icke mycket folk på vårt tåg heller — ett
knappt dussin passagerare i vår vagn.
»Det måste vara en eller annan av de stora med
ombord», tillade Hartman. »Jag såg att en privatvagn
är tillkopplad i slutet av tåget.»
Det hade blivit natt då vi första gången bytte om
lokomotiv, och jag gick nedåt perrongen för att få en
smula frisk luft och se vad jag kunde komma åt att
se. Genom fönstren till privatvagnen såg jag en skymt
av tre män, vilka jag genast kände igen. Hartman
hade rätt. En av de tre var general Altendorff, och
de bägge andra voro Mason och Vanderbold, de
skickligaste och intelligentaste ledarna inom den inre
kretsen av oligarkins hemliga polis.
Det var en stilla och månljus natt, men jag kastade
mig oroligt av och an och kunde icke sova. Klockan
fem på morgonen steg jag upp och klädde mig.
Jag frågade uppasserskan i toalettrummet hur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
