Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. Chicagokommunen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mycket tåget kunde vara försenat, och hon svarade att det
var två timmar efter sin tid. Hon var mulattska och
jag lade märke till att hennes ansikte hade ett förgrämt
uttryck. Hon hade djupa ringar under ögonen, som
tycktes vara uppspärrade av ängslan.
»Hur är det fatt?» frågade jag.
»Ingenting, miss. Jag har väl inte sovit godt,
tänker jag», blev hennes svar.
Jag betraktade henne närmare och prövade henne
med en av våra signaler. Hon besvarade den, och nu
kände jag mig säker på henne.
»Det kommer att hända någonting förskräckligt i
Chicago», sade hon. »Det går ett falskt tåg framför
oss. Det och trupptransporterna ha försenat oss.»
»Trupptransporterna?» frågade jag.
Hon nickade. »Linjen är full med så’na. Vi ha
passerat trupptransporter under hela natten. Och
alla ä’ på väg till Chicago. När de skicka dem på
luftbanan — då är det allvar på färde. Jag har min
fästman i Chicago», tillade hon i urskuldande ton.
»Han är av de våra och han är soldat, och jag är så
ängslig för hans skull.»
Stackars flicka! Hennes fästman var vid ett av de
tre ohörsamma regementena.
Hartman och jag frukosterade tillsammans i
restaurationsvagnen och jag tvingade mig att äta. Himlen
mulnade, och tåget rasslade framåt som en tung åska
genom den framskridande dagens gråa dimma. Till
och med negrerna som passade upp på oss visste att
någonting fruktansvärdt var i görningen. De voro
ytterligt nedstämda, all deras vanliga sorglöshet var
försvunnen. De skötte uppassningen lamt och utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
