- Project Runeberg -  Järnhälen /
323

(1918) [MARC] Author: Jack London Translator: Mathilda Drangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXIII. Avgrundens folk

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hade tillägnat sig en lidelsefri omvärdering av
livsvärden. Hade den icke gjort detta, så vet jag att jag
skulle ha dött.

En halvmils[1] lång sträcka av folkmassan hade
dragit förbi innan vi blevo upptäckta. En kvinna i
fantastiska trasor och med djupt infallna kinder och små
svarta glödande ögon uppfångade en skymt av
Hartman och mig. Hon uppgav ett gällt skrik och
störtade emot oss. En del av hopen skilde sig från de
övriga och följde henne in i portgången. Jag kan se
henne för mig nu, medan jag skriver dessa rader, hur
hon kom rusande före de andra med det gråa håret
flygande i toviga stripor kring huvudet och bloddroppar
tillrande över pannan från något sår uppe på hjässan.
I sin högra hand höll hon en liten hacka, och med den
vänstra — en skrynklig och mager gul klo grep hon
krampaktigt omkring sig i luften. Hartman sprang
fram och ställde sig framför mig. Det var ingen tid
till förklaringar. Vi voro välklädda och det var nog.
Hartman lyfte sin knutna hand och gav kvinnan ett
slag mellan hennes brinnande ögon. Slaget drev
henne tillbaka, men hon stötte emot sina
framstormande kamrater och kastades ånyo framåt, förvirrad
och hjälplös, och den svängda hackan föll kraftlöst
ned på Hartmans skuldra.

I nästa ögonblick visste jag icke vad som hände.
Jag överväldigades av hopen. Det lilla rummet
omkring oss fylldes med skrik, tjut och svordomar.
Slag på slag regnade över mig. Händer revo och sleto
i min kropp och mina kläder. Jag kände att man höll
på att slita mig i stycken. Jag blev slagen till marken


[1] Engelsk.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:38 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jarnhalen/0327.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free