Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Novgorod och Kiev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett obändigt krigarlynne och dådlystet hjältemod, förblev
ryssarna ganska främmande. I sitt redan omnämnda
arbete har Rozniecki påvisat, huru starkt de gamla
bylinorna påverkats av den skandinaviska sagan. Men av
de nordiska kämparna blev det mestadels ganska
beskedliga bönder, t. ex. Ilja av Murom, sega i sin passiva
tapperhet och starka i värnandet av sin jord och sin kyrka,
men eljes ganska oföretagsamma.
När kristendomen infördes i Rus, det kievska riket,
kan naturligtvis ej med ett bestämt årtal angivas, lika
litet som ”ryska rikets grundande 862”. Rjurik och hans
allra närmaste efterföljare voro ju oförfalskade
hedningar, och när Oleg avslöt sin handelstraktat med
grekerna, bekräftade han detta med ed ”vid Peruns
bildstod”. Men under sina färder till Konstantinopel
kunde varjagerna ej undgå att ta intryck av den nya läran,
och man vet med visshet, att många varjager voro
kristnade, innan ännu kristendomen fått större spridning i
Kiev. Ännu så sent som under Vladimirs regering, d. v. s.
i slutet av 900-talet, blevo varjagen Johan och hans far
Feodor dödade av folkmassan, därför att de vägrade
offra åt Perun. I Kiev lär det ha funnits en liten kyrka till
den helige Elias’ ära redan i mitten av det 10:de
århundradet, och Igors änka Olga döptes ju efter sitt besök hos
den lärde käjsar Konstantin Porfyrogennetos och antog
efter Konstantin den stores moder namnet Helena. I
själva verkt var hon en listig och maktlysten kvinna,
vars omvändelse helt visst icke förestavades av religiösa
bevekelsegrunder, och den poetiska helgongloria,
varmed Nestor pyntat henne, bleknar betänkligt i historiens
kalla dager.
Sammalunda var förhållandet med furst Vladimir
Svjatoslavitj, Igors sonson (d. 1035), den hedniske
”solfursten”, som efter sitt dop undfick hederstiteln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
