Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Novgorod och Kiev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sparsamma rester av en föga utvecklad mytologi.
Överhuvud har den skapande fantasien ej varit slavernas
starka sida, och den greko-latinska och germanska
gudaläran — ett konstnärligt utarbetat världsdrama med
världsundergångens tragiska slutakt — var för slaverna
nästan okänd. De försök, som på senare tid ha gjorts
att konstruera upp en fornslavisk mytologi, ha till större
delen befunnits vara mer eller mindre plumpa
imiteringsförsök eller rent av plagiat.
Närmast tänkte man sig en ljus gud (dazj-bog) och
en mörk — den vanliga dualismen i varje religiöst
system. Som herdar och jordbrukare dyrkade slaverna de
elementära naturmakterna i skepnad av Stribog
(vindarnas gud), Perun (åskan) och Veles (boskapens
skyddspatron). I ryska skrifter nämnes en apokryfisk
gudomlighet vid namn Chors. Strassburgaren Wunderer, som
1590 färdades i Ryssland, påstod sig ha sett hans bildstod
i Pleskov: en man med svärd i ena handen och en
eldstråle i den andra. Den bekante Adelung i början av
1800-talet trodde, att denne Chors var identisk med —
Bacchus. Ja, om något folk har känt behov av en
vingud, är det väl ryssarna, för vilka — enligt Nestor —
”drickandet är en glädje, som de ej kunna leva förutan”.
Men denne Bacchus var sannerligen inte ”Febi bror”,
utan just den ”på tunnan”.
Vi få dock icke tänka oss, att den slaviska folkfantasien
var torftig. Bristen på gudar och heroer ersattes
rikligt genom smärre andeväsen och troll, som troddes fylla
den osynliga rymden och ofta drevo sitt nyckfulla spel
med människorna. Vid flodstranden dvaldes rusalkan
(älvan), i skogen huserade Ljesji, och över den husliga
härden vakade tomten, domovoj o. s. v. Just på grund av
det känslosamma temperamentet är folklyriken så starkt
utvecklad hos slaverna. Men hjältekvädet, avspeglande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
