Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ryska samhället under tre käjsarinnor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Av misstro mot sina ryska adelsmän omgav Anna sig
med utlänningar, särskilt tyskar, av vilka somliga gjorde
gagn, varemot andra utsögo landet samvetslöst — en
sorglig period, som efter sin värste representant Biron fått
namnet bironovstjina. Härmed kom en ny utländsk
insats i Rysslands kulturella utveckling.
Först hade det haft en normandisk eller varjagisk
period, den grundläggande och statsbildande, som avlöstes av
en bysantisk, kristen kultur. Denna blomstring kvävdes
av den tatariska invasion, som dock icke var enbart
destruktiv, utan ock främjade handel och industri. På
1500-talet röjdes spåren av italiensk kultur i
byggnadsstilen, vilken dock lämnade det ryska samhället totalt oberört,
och det var först med Peter den store som Ryssland fick
från utlandet, särskilt Holland, en kulturell fernissa.
Härpå följde det tyska inflytandet, som i sin ordning måste
vika för det franska, kulminerande under Katarina II.
Kurländaren Ernst Johann Biron, käjsarinnan Annas
förste älskare och gunstling, regerade hänsynslöst i tio år.
Ledd av personliga bevekelsegrunder, var han ingen
statsman i egentlig mening. Han var en rå uppkomling, men
saknade ej en viss intelligens, hade studerat i Königsberg
och bestod sig med lyxen av ett bokskåp. Efter Annas död
störtades han jämte sin svåger, general
Bismarck-Schönhausen, och hamnade i Sibirien, varifrån han först vid 72
års ålder fick återvända till sina gods i Kurland.
Hovet, som på 1600-talet hade varit rent asiatiskt med
bysantisk prägel, blev nu i sämsta mening världsligt. Där
utvecklades en oerhörd lyx, men utan den minsta smak.
Så t. ex. kunde man uppträda i en elegant kostym med
trasiga handskar. Rysslands förste konstdiktare, furst
Kantemir, ger en trogen bild av denna råhet i sina satirer.
Lättsinnet florerade ännu värre än på Peters tid, men
mildrades nu icke längre av dennes pojkaktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
