- Project Runeberg -  Från barbari till revolution. Ryska kulturbilder från Rjurik till Alexander III /
134

(1918) [MARC] Author: Alfred Jensen - Tema: Russia
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reaktionens triumf

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

omsorgsfullt doldes under den tätt åtsittande uniformen.
Slutligen åtnjöt han, liksom Groznyj och Peter den store,
en viss popularitet genom sitt uppriktigt brutala sätt att
uppfostra och handleda sina undersåtar utan hänsyn till
rang eller stånd och genom att med patriarkalisk
despotism handgripligt tukta sina ostyriga och oredliga
tjänstemän — en uppfostringsmetod, som ryssarna väl kände
till genom ”Domostrojs” kärva förmaningar och husaga.

Ehuru Nikolajs regering kvävde all politisk liberalism
och alla konstitutionella idéer, var det dock 1830-talet,
som under inflytande av den Hegelska filosofien från
Tyskland lade grunden till två märkliga rörelser, vilka
sedan dess ha haft ett stort inflytande på den andliga
utvecklingen i Ryssland och ömsevis tagit överhand i
Rysslands politiska samhälle. På den ena sidan stodo
zapadnikerna, de västerländskt sinnade, vilka, med
omedelbar anslutning till Peter den stores reformverk, sågo
Rysslands kulturella räddning i ett fullkomligt uppgående i
den västerländska civilisationens idévärld, och deras
förnämste banérförare blev den framstående
litteraturkritikern Bjelinskij, vilken hann dö (1848), innan
häktningsordern utfärdades. På den andra sidan stodo
slavjanofilerna, som menade, att Ryssland vore en värld
för sig, att det hade en egen världshistorisk uppgift att
fylla och att det hade företräde framför andra länder just
genom sitt enhetliga självhärskardöme, sin ortodoxa
kyrka och sin patriarkaliskt-folkliga efterblivenhet i
kulturellt avseende.

De båda partierna bekämpade häftigt varandra på
1840-talet, och båda blevo de lika misstänkta på högsta ort.
Men i ett avseende tänkte de lika: i sin motvilja mot
livegenskapen. Slavofilen Kosjelev yttrade: ”Ju mer jag
intränger i Kristi lära, dess mer har jag blivit övertygad
om att broderskap är grunden för alla principer.” Och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Dec 20 20:27:47 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jaryrev/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free