Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondeemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
av de för alla lika rättvisa lagarna i frid få åtnjuta
frukterna av sin fredliga möda.”
Då detta budskap från tronen i vida kretsar väckte
förhoppningar om livegenskapens omedelbara avskaffande,
fann sig käjsaren föranlåten att dämpa de sangviniska
förhoppningarna genom att till en deputation från
Moskvas adel några dagar efter manifestets utfärdande
förklara: ”Jag har erfarit, att det bland er har spritts rykten
om min avsikt att avskaffa livegenskapen. För att
vederlägga dessa grundlösa uppgifter rörande ett så viktigt
ämne, anser jag nödigt meddela er, att jag icke har för
avsikt att göra det nu. Men I veten själva, mina herrar,
att den nuvarande samhällsordningen med livegna ej kan
förbli oförändrad. Det är bättre att avskaffa
livegenskapen uppifrån än att vänta, tills den av sig själv avskaffas
nedifrån, och jag ber er tänka på, huru detta skall kunna
utföras.”
Till denna ädelsinnade avsikt bidrog i sin lilla mån
käjsarens bekantskap med den nya ryska vitterheten efter
Gogol. I mitten av 1840-talet hade Grigorovitj genom
sina något idealiserade, sentimentala bynoveller givit den
första inblicken i det ryska bondelivets elände (efter
Radistjevs reseskildring ”Petersburg—Moskva” 1790).
Framför allt blev käjsaren gripen av den indirekta tendensen
i Ivan Turgenevs mästerliga noveller ”En jägares
anteckningar”, som begynte 1847 och varmed författaren
infriade sin ungdoms ”Hannibalsed” att bekämpa
livegenskapen.
Adelsförsamlingen i Nizjnij Novgorod var den första
korporation, som offentligt gillade käjsarens steg, och
redan 1857 gjordes, på initiativ av Wilnos generalguvernör
Naumov, försök i de västra guvernementen Kowno, Wilno
och Grodno att successivt utrota de värsta
missförhållandena. Herzen skrev jublande i ”Kolokol”: ”Alexanders namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
