Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Bondeemancipationen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillhör numera historien. Om hans regering slutade i
morgon, om han ock fölle för några upproriska oligarcher,
för rebelliska värnare av herremannaväldet och husagan
— lika gott! En början till böndernas befrielse är dock
gjord, och kommande släkten skola ej glömma det. Du
har segrat, galilé!” I Moskva utgavs en veckotidskrift,
Selskoje blagoustrojstvo, vars titel (”Böndernas
välfärd”) antydde syftet, och där hölls en bankett,
varvid många gräto av glädje och omfamnade varandra.
Den då liberale professor Katkov öppnade raden av skålar,
och slavofilen Ivan Aksakov läste upp verser.
Käjsaren själv höll under sin eriksgata flera tal i
landsorten för att avväpna adelns motstånd och intressera den
för reformen. Men redan nu framträdde dubbelheten i
hans väsen — ett arv från farbrodern Alexander — och
han fasthöll bestämt vid att saken skulle skötas
uteslutande av regeringen. I ett ministerråd yttrade han:
”Ni måste komma ihåg, att i Ryssland stiftas lagar
endast av den självhärskande myndigheten. Pas de
rêveries!” — Det var ju ett liknande avkylande svar, som
en deputation fick av Nikolaj II efter dennes kröning, då
han varnade för alla ”dåraktiga illusioner”.
Den första kommittén bestod av presidenten i
statsrådet furst Orlov, vilken dock snart ersattes med den
reformvänlige storfursten Konstantin Nikolajevitj (far till
den för några år sedan avlidne skalden Konstantin
Konstantinovitj), samt av inrikesministern Lanskoj,
finansministern Brok, hovministern greve Adlerberg
(härstammande från den värmländska släkten Svebilius) m. fl. I
början gick det ganska lamt; de frisinnades otålighet
växte, och Herzen skrev i sitt blad: ”Man måste ringa i
klockorna och varsko regeringen. Det är tid att vakna.
Än kan man på fredlig väg lösa emancipationen. Vivos
voco. Eller är regeringen så döv, att intet trängande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
