Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Alexander Pusjkins ungdom och den tyska romantiken - En rysk romantiker i Sverige
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kom Marstrand i sikte, och vi lämna åter ordet åt
Batjusjkov:
»En frisk vind började fylla seglet, då vi
närmade oss de götiska klipporna. Du (Severin) minns
ju Göteborgs hamn och har kanske också med samma
otålighet som jag passerat denna arkipelag af klippor
och skär, som visserligen taga sig pittoreskt ut på
afstånd, men äro tröttande för sjöfarande. Slutligen
kommo vi till ’Nya England’, såsom Arndt kallat
Göteborg. Vid daggryningen infunno sig
tulltjänstemän, som tilläto oss gå i land, och kapten May önskade
mig lycklig resa till Ryssland. Svensken hade så
brådt att skynda till staden, att han glömde sina
kappsäckar. Den hederlige juden bjöd mig armen, och
så begåfvo vi oss med pick och pack till Segerlings (?)
källare, där jag nu skrifver dessa rader med darrande
hand. Skrifbordet gungar, och golfvet dansar under
mina fötter — så lifligt intryck har jag ännu af
sjögången, fast jag landsteg i går.
»Sedan jag hvilat mig en stund, gick jag ut för
att taga reda på direkt lägenhet till Petersburg för
att slippa(!) taga vägen öfver Stockholm. Olyckligtvis
var det söndag i går, och alla bankirer och mäklare
voro på sina landställen. Hvad var att göra? Bara
att ströfva omkring i stan, som föreföll mig liten och
tarflig, tvärt emot Arndt’s åsikt. Men inte underligt —
jag kom ju från England! Utanför staden ligger en
lindallé, stadens enda promenad, och jag gick där
några slag med dystra känslor. De svenska lindarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
