Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pusjkin ställdes under personlig uppsikt af
generalguvernören för de södra kolonierna, Inzov, en fint
bildad och human man, som hade blick för Pusjkins
skaldenatur och därför öfversäg med hans snedsprång.
Emellertid insjuknade Pusjkin i Jekaterinoslav och
blef därunder bekant med general N. N. Rajevski, en
deltagare i 1809 och 1812 års krig. Denne företog
med sin son och sina båda döttrar en badresa till
Krim och Kavkazien. Pusjkin fick följa med såsom
konvalescent och lärde genom detta fina umgänge
känna Byron på originalspråket.
För inga utländska litteraturer har byronismen
varit mer betydelsefull än för de slaviska, särskildt den
polska, hvarifrån denna poetiska tidsströmning
omedelbart fortplantade sig till ryssarne i öster och till
tjecherna (skalden Måcha) i väster, och den ukrajnske
romantikern Anton Malczewski hade i Venedig
personligt gjort bekantskap med »Mazepas» ryktbare skald.
Att Byrons sång just hos slaverna skulle finna så stor
genklang, torde hafva sin förklaringsgrund både i
politiska och poetiska orsaker. För slaverna voro
Byrons individuella, obändiga frihetsbegär och
lidelsefulla temperament sympatiska; den lekande, flytande
formen i hans än sentimentala, än sarkastiska
berättelser på vers, alltid präglade af subjektiv genialitet,
smekte slavernas fina öra och känsliga sinne, likasom
de i den politiska oppositionen mot det härskande
samhället hos Byron funno en förebild för sina egna
själfständighetssträfvanden — vare sig det gällde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
