Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Petersburg aldrig haft och aldrig kan hafva — äkta
romantik hos ett ståtligt, tappert, frihetsälskande
naturfolk.
För ryska poesien har Kavkazien också blifvit ett
förlofvadt land, en outtömlig guldgrufva, och icke ens
den omständighet att förvisning eller förföljelse varit
den egentliga orsaken till ryske författares kavkaziska
färder har kunnat verka menligt, äfven om de
äste-tiska resultaten yttrat sig olika. Alla grepos de af
den kavkaziska naturen, ehuru den betraktades från
helt olika sidor af Pusjkin, Lermontov, Gribojedov,
Alexei Tolstoj och Lev Tolstoj.
Pusjkin och Lermontov, hvilka båda voro
roman-tiskt-byronistiskt anlagda och mer eller mindre
blaserade af det lättsinniga hufvudstadslifvet, faste
hufvud-vikten vid naturen såsom det fria, det okonventionella
och ofördärfvade idealet, men begagnade
landskaps-scenerier och tilldragelser endast såsom ram för
sina egna, skeptiska eller revolutionära reflexioner och
känslor. Men under det att Pusjkin med nästan
barnslig nyfikenhet betraktade allt detta nya och ställde sig
själf utom denna underbara sfär, vardt Lermontov ett
med denna kyliga, lidelsefria, sublima natur, som
hvilar öfver Kazbek, dit mänskliga stormar och
jordiska begärelser ej nå. Pusjkin var den finkänslige,
ångerfulle observatören af naiva naturbarns enkla seder,
där han vill glömma sitt forna jag; Lermontov
förvandlas här själf till den jäktande, orolige demonen,
som trots sitt världsförakt och människohat törstar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
