Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Buren af stor kraft och äkta patriotism är den
ståtliga Epilogen, som förhärligar de ryska faltherrarnes
segrar öfver det tappra bergsfolket:
Så sångmön i sin ystra dans
mig hän till Asiens gränser lockat;
hon Gruziens vilda blommor plockat
och bundit hop dem till en krans.
Hon tjusats af det enkla, vilda
hos detta folk, födt blott för krig,
och i ny dräkt den fordom milda
förföriskt tedde sig för mig.
Med mig hon irrat bland de dystra
och öde bergen mången gång
och lyssnat — hon den förr så ystra 1 —
till öfvergifven tärnas sång
Hon trifdes gärna under tälten
i dristiga kosackers fejd,
på de med grafvar höljda fälten,
på frodig äng i fager nejd.
Gudinnan delar ut åt mången
hänförelse med gifmild hand,
och då i sagorna och sången
förhärligas Kavkaziens land.
Hon täljer dessa nejders öden,
hon sjunger Mstislavs vapenlek,
och hur för gruziskornas svek
och hämndlust ryssar ljutit döden.
Hon sjunga skall den tid också,
då på Kavkaz, det mäktigt höga,
vår kejsarörn med hufvu*n två
slår pilsnabbt ned med lystet öga,
och huru invid Tereks strand
allt färgas rödt af kampens brand;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
