Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryska byronismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen. Äfven Mickiewicz vardt gripen af detta
poetiska motiv, om hvars historiska overklighet han
lätt skulle kunnat öfvertyga sig, men hos honom
segrade patrioten öfver byronisten: i stället för att dikta
en sensationell roman, uppgick han i den enda tanken
att det var en landsmaninna, till hvilken han kände
sig sympatiskt dragen, därför att hon varit fången
och biltog såsom han själf var, och så föddes sonetten
» Vid Potockas graf*:
I vårlig ängd bland parker och yppiga snåren
du vissnat, späda blomma! Den lycka, du kände,
liksom en gyllene fjäril sig snabbt från dig vände,
kvarlämnande i hjärtat blott minnet af våren.
Se, huru stjärnor tindra i norden, där spåren
af v^g till Polen leda. Hvad sken utan ände!
Kanske så klart de lysa, enär du dem sände
ännu en afskedsblick, förrn den släcktes på båren.
O polska mö! Jag ensam här sorgsen ock träder.
Kanske en handfull jord också mig här skall gömma,
och af min grafhögs frid sig en fårdeman gläder:
då skall jag kanske ock om mitt modersmål drömma,
och när en skald på nytt om dig en grafsång kväder,
ock veka toner skola på min tufva strömma.
Emellertid uppgifves i rysk Historisk tidskrift
(1890), att en verklig händelse skulle ha legat till
grund för detta hämndedrama. Khan Ghirej, son af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
