Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
såsom simpel soldat, men hade det för öfrigt bättre.
På ditvägen fick han i Kazan än en gång träffa sin
gamle far, som blef vanmäktig af rörelse vid afskedet
från den älskade sonen. Nära Stavropol improviserade
han vid anblicken af en svärm tranor, som flögo
söderut, följande dikt:
Hvart styren I er färd, I stolta tranor?
Till sydlig nejd, till lagerträdets blad,
där fria örnar kretsa sina banor
och simma kring i eterns blåa badl
Vi gå ock dit, där hyacinten stänker
på himmel och på jord sin purpurbrand;
vi måste dit, till detta fjärran land.
Men ej åt oss sin värme solen skänker,
och ej vår panna smeks af vänlig hand.
Oss förestår att dö, att glömmas.
Men när vi i cypressers skugga gömmas,
vår död i stormen icke blir så skön
som under nordens fura, evigt grön.
Ej frusen torfvas mull, ej snö i fredlig dal
beskydda skall vår sista hviloboning.
Med mänskoblod bestänkt, skall klyftornas schakal
på våra knotor gnaga utan skoning.
Hans profetia gick verkligen i fullbordan. Djupt
gripen af faderns död, deltog han i en expedition till
Svarta hafvets kust och vägrade att vända om, fast
hans hälsotillstånd förvärrades: »Je reste ici comme
victime expiatoire». Ett par dagar efteråt dog han af
gula febern den 15 augusti 1839 och begrofs af kam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
