Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Poesien och tsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vrede, och då han förfärad flyr bort, hör han
oupphörligt bofslagen af bronsryttarens häst. Från denna
stund var den stackars Eugens vansinne obotligt, och
en morgon låg han död på en af Nevaöarna.
Till grund för denna sägen om den galopperande
bronsryttaren ligger åter en anekdot, som »Russkaja
Starina» meddelat (årg. 1874). Då fransmännen 1812
hotade Ryssland, ville furst Golitsyn bortföra i
säkerhet alla dyrbarheter från Petersburg, däribland det
Falconefska monumentet. Generalpostdirektören talade
då om att han i drömmen sett, huru Peter den store
ridit utåt Kammeni-Ostrov och sagt åt Alexander I,
som han mötte på vägen: »En stor olycka botar dig.
Men var inte ängslig för Petersburg, ty jag skyddar
det, och så länge jag är kvar, sväfvar min stad ej i
fara.» Ovisst är det ju, huruvida postmästarn haft en
sådan dröm och om vederbörande tillmätt den någon
ominös betydelse (hela anekdoten har dementerats i
»Ryskt Arkiv»); men visst är att furst Golitsyn afstod
från sin plan, och än i dag står tsar Peter i brons
kvar i sin genialiskt djärfva ställning. Det är denna
plastiska språngridt som gaf Mickiewicz anledning till
sin reflexion:
Tsar Peter gifver springarn fria tyglar
och reser sig just upp i strama byglar.
Med ens ett väldigt språng från blocket tas,
och sporrad häst i luften redan sväfvar;
han biter grimman, fnyser vildt och bäfvar,
ty störta måste han en gång i kras.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
