Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rysslands äkte Byron
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle blifva så betydelsefullt för hela hans lif och
skaldskap. Om sina första intryck därifrån skrefhan
längre fram i sin oskiljaktiga dagbok:
»Kavkaziens blåa berg! jag hälsar er. I hafven
uppfostrat mig i barndomen och lyft mig upp på
edra vilda ryggar. I omgifven mig med skyar, I höjen
mig till himlen, och från första stund drömde jag blott
om er och om himlen. Det är en tron, hvarifrån
åskmolnen välta sig såsom rök. Den som en enda
gång på edra toppar tillbedt Herran, han föraktar
lifvet, äfven om han i samma ögonblick känner sig
stolt öfver att lefva. Huru ofta har jag ej vid
morgon-rodnaden betraktat snön och de ishöljda fjällen I Huru
glänste de ej i den uppgående solens strålar! Huru
kläddes de ej i rosenfärgadt skimmer! Luften är här
så ren som ett barns bön.»
Ju mer Lermontov kände sig dragen till den
sublima naturen, dess mer främmande blef han för
det hvardagliga lifvet och dess konventionella kraf.
Han nådde visserligen en ålder af endast tjugusju år
— samma tidiga ålder som Pusjkin elegiskt sjunger
om i »Onegin» (VI: 44), men hann dock få en rik,
dyrköpt erfarenhet af lifvet. Han var själf såsom den
af honom besjungne »Klostergossem, som af
frihetsbegär rymmer från cellen och efter sin misslyckade
flykt säger åt munken:
»Du önskar veta, hvad jag gjort
därute? Jag har l!f försport» . . .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
