Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Den ryska lyriken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då han får veta, att hon på gatan blifvit smekt
och kysst af den unge Kiribejitj Maljuta, besluter
han att hämnas denna skymf. Dagen därpå är en
knytnäfvestäflan nedanför Kreml; köpmannen utmanar
Kiribejitj och dödar honom med ett väldigt slag i
tinningen. Tsaren vredgas öfver denna blodiga utgång
på leken, men då han får veta orsaken, lofvar han
att Kalasjnikovs hustru och små barn skola erhålla
rika skänker ur skattkammaren och att hans bröder
skola få handla tullfritt. Men Kalasjnikov själf måste
straffas för att han burit band på en ädling: bans
hufvud faller under bilan och
»— — vindarne vandra och vindarne susa
på unge Kalasjnikovs namnlösa graf». *)
Pusjkins och Lermontovs korta, oroliga lif gjorde
emellertid, att deras nationella lyrik aldrig hann den
fulla mognaden. Då Pusjkin ur byronismen arbetat
sig fram till nationell själfständighet, var det förbi
med hans harmoniska arbetslust, och hans sångmö
klagar gång på gång öfver förlusten af de gamla
idealen, öfver skaldens politiska och moraliska syndafall.
»O sjung ej, flicka, ljuf och öm,
o sjung ej Gruziens dystra sånger!
De mana fram som i en dröm
en fjärran strand, ett lif af ånger.
Då skymta för mig steppens rand,
dess sommarnatt och bleka stjärna,
*) Öfvers. i Aminoffs »Ryska skalder».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
