Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hemlighetsfulla och sagolika upplösning röjde författaren sin
andliga frändskap med Pusjkin, Dostojevski, Nekrasov,
Turgenjev och till och med Lev Tolstoj, hvilka med
all sin verklighetstrohet och realistiska skarpblick mer
eller mindre lutat åt mystiken.
I slutet af »Kappan» skildrar Gogol nämligen —
och detta med en illusorisk styrka, som kommer
läsaren att glömma osannolikheten och omöjligheten, huru
en vålnad nattetid smyger omkring i närheten af
Katinkabron och rycker kapporna af alla förbigående,
så att »många titulär- och verkliga statsråd ådrogo
sig en allvarsam förkylning». Ändtligen lyckas en
nattväktare fånga den hemlighetsfulla tjufven och tillkalla
två poliskonstaplar; men då fången bjuder dem på snus,
börja de nysa så förtvifladt, att han sliter sig lös
och kommer undan. Efter den betan fingo
nattväktarne så stor respekt för alla mystiska nattvandrare,
att de icke ens vågade antasta dem, som uppenbart
dock voro riktigt lefvande. En afton vill den general,
hos hvilken salig Akaki klagat, efter vanligheten
besöka sin väninna Karolina Bengel. Omsorgsfullt
insvept i sin präktiga kappa, känner han plötsligt en
hand på sin strupe och hör, huru Akaki hotfullt fordrar
hans kappa. Generalen blir så förfärad, att han genast
lyder och befaller kusken att vända om hem, där
hans trogna maka och tre fullvuxna barn med kyssar
på handen hälsa honom välkommen. Från den
dagen var spöket försvunnet och lämnade alla kappor
i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
