Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Satir och realism
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
novellsamling, tog man nu skadan igen genom att
såsom brottsligt beteckna hans litterära omdöme om
den store Gogol. Snillets förbannelse!
I senare delen af »Döda Själar» finnes en punkt
som särskildt vittnar om Gogols och hans samtidas
pessimism vid slutet af 1840 talet: »Generationer gå
i grafven; en neslig tröghet, en andefattig overksambet
griper det omogna unga Ryssland, och de eviga gudarne
låta ingen man uppstå, som mäktar uttala det
allsmäktiga ordet.» Och i slutorden heter det om den
lumpne Tjitjikov: »Man kunde jämföra honom i hans
nuvarande skick med en byggnad, som med flit rifvits
ned för att byggas om. Men byggandet kunde ej
begynna, ty af arkitekten hade ingen plan uppgjorts,
och medarbetarne voro ännu i svårt tvifvelsmål.»
Åt samma tröstlösa förtviflan vid tanken på den
närmaste framtiden hade Lermontov gifvit uttryck i sin
kavkaziska roman. Men både Lermontov och Gogol
misstogo sig lyckligtvis. Samtidigt med dem uppväxte
en rysk Lessing, som efter bästa förmåga sökte
rädda den ryska vitterheten från den nihilistiska apati,
dit kosan pekade, och som satte till uppgift att frigöra
poesien från såväl Pusjkins aristokratiska
karakterslöshet som Gogols reaktionära mysticism. Denne
arkitekt hette Bjelinski, och till medarbetare fick
han sådana krafter som Dostojevski, Turgenjev och
Tolstoj. Han byggde visserligen månget luftslott, som
1848 års reaktion obarmhärtigt skingrade, men han
lade ock åt de små i samhället en säker grund till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
