Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Äfven den unge Bjelinski slöt sig till de
missnöjda demonstranterna, särskildt vid ett tillfälle då
studenterna tvingade universitetsinspektören att sätta
på fri fot en student, som arresterats därför att han
i en viktig angelägenhet lämnat staden, sedan hans
permissionsansökan förvägrats. Rektorn hade redan
från första stund fäst sig vid Bjelinskis frimodiga
själfständighet och en gång yttrat: »Man måste ha ögonen
på den där pojken och relegera honom vid första
tillfälle.» Ett sådant tillfälle erbjöd sig genom
Bjelinskis litterära debut.
Under intryck af Schillers och Lermontovs
oppositionella romantik skref han nämligen ett drama, af
hvars fragmentariska kvarlefvor innehållet något så
när kunnat rekonstrueras: Den unge, fattige Vladimir
älskar den förnäma Sofia, hvars mor söker att få en
rik furste till måg. Vladimir dödar Sofias broder i
duell och kastas i fängelse; fursten blir allt enträgnare,
och Sofia är nära att gifva efter. Vladimir lyckas
emellertid muta fångvaktaren för ett hemligt möte med
den älskade; han dödar henne med sin dolk och
ämnar just beröfva sig själf lifvet, då han får veta att
han är — Sofias oäkta broder.
Kulturhistoriskt är detta omogna alster högst
märkligt, enär dess beslöjade tendens riktar sig mot
lifegenskapen. Så t. ex. klagar en gammal trotjänare
öfver böndernas förtrycka ställning: »Så fort barin
(husbonden) var död, började barinja (frun)
tyrannisera oss så, att vi inte skulle önska ett sådant lif ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
