Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Snillets förbannelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Turgenjev åter skildrar sitt första intryck af
Bjelinski sålunda: »Jag såg framför mig en man, ej stor
till växten, något framåtlutad, med oregelbundet, men
originelt och intressant ansikte, med ljusa hårtestar i
pannan och detta något dystra och oroliga uttryck,
som man ofta finner hos enstöringar. Medan han
talade, hostade han och kramade en snusdosa i
handen. Han var klädd i en gammal, men snygg
frisrock. Ju mer han talade, dess lifligare glänste ögonen,
och ett löje spelade på läpparna ... Bjelinski hade
utan tvifvel de väsentliga egenskaperna för en kritiker.
Om han i vetande och insikter någon gång måste
låna af kamrater och taga deras ord på god tro,
frågade han dock ej andra till råds, när det gällde
kritik. Tvärtom — andra lyssnade till honom. Hans
ästetiska väderkorn var nästan osvikligt; hans blick
trängde djupt och stannade aldrig i töcken. Han lät
ej förvilla sig af ytan, skalet och böjde sig ej för yttre
inflytanden och vindstötar. Han särskilde genast det
sköna från det fula, det sanna från det falska och
sade sitt omdöme häftigt och kraftigt med
öfvertygelsens djärfva säkerhet. Ingen har bättre än han
förstått att uttala det riktiga omdömet, det afgörande
ordet, då nya förmågor och alster framträdt. Han
var såsom litterär kritiker rätte mannen på rätta
platsen.»
I Petersburg trängde de västerländskes
(zapadnikernas) idéer modigt fram på 1840-talet. Den unge
Granovskis föreläsningar om den västerländska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
