Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den polska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Är över huvud en hopsmältning eller fruktbärande
samverkan mellan det ryska och det polska folket
möjlig i längden? För min del besvarar jag denna fråga
nekande. Här är först och främst den av folklynnet
betingade religiösa skiljaktigheten — jag menar härmed
icke blott den konfessionella. Å ryska sidan en
orientalisk kyrka, jämställd med det ekumeniska
patriarkatet, fylld av en pessimistisk livsuppfattning, som
lägger huvudvikten på de passiva dygderna: lidande,
fasta, försakelse, men med en stark sinnlig
»livsberusning». Å den polska sidan en äkta katolicism under
papocesaristiskt hägn. Och just därför att den religiösa
känslan är så stark hos de båda folken, är ett religiöst
kompromissande nästan otänkbart. Moskoviterna
drömma om ett tredje rike, Rom och Byzans förflyttade
till Petersburg—Moskva; polackerna ha sin egen
religionshistoriska tradition och mystik, utmynnande i
romantikens sublima messianism, tron på en
världsförsoning genom Polens lidande, död och uppståndelse.
Redan i unionsakten med Litauen 1589 talas det om
ett »mysterium caritatis», och Czenstochowa mäktar ju
ännu under.
Lika stora äro de kulturella skiljaktigheterna.
Polens utveckling pekar västerut, till Rom och Wien;
Rysslands kultur hänvisar till öster, huru mycket än
Peter den store strävade till västerhavet. Likaså finnes
ett svalg i det rättsligt sociala medvetandet. Hos
polackerna råder en individualism, ett personligt
frihetsmedvetande, som drevs in absurdum och urartade till
självsvåld, och i Polen var den »folkvalda» monarken
blott en etikett för res pospolita (republiken).
Ryssarna känna sig dragna till en opersonlig
kommunism, som tog sig uttryck i obstjinan (bysamhället)
eller miren, och tycka sig lika under eller utanför
»lagen» (ukazen); deras känsla av personlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
