Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den polska frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
självständighet är föga utvecklad, och monarken har alltid
betraktats som en princeps legibus solutus, sin egen
lagstiftare. Det klena resultatet av alla ryska
revolutioner alltifrån Pugatjevs bondeuppror och
dekabristernas militärrevolt bekräftar detta. Bastiljen har
längesedan jämnats med marken, men Peter-Paulfästningen
står ännu kvar.
Det äktryska samhällsidealet kan sammanfattas i
de tre principerna samoderzjavie (autokrati),
pravoslavie (ortodoxi) och narodnost
(»Volkstümlichkeit», i fri översättning »Ryssland åt
storryssarna!»), och alla tre begreppen äro polackerna
alldeles främmande. Visserligen finnes även i Ryssland
en västerländsk kulturströmning (zapadnitjestvo),
men i grund och botten skiljer den sig föga från
slavofilismen, och båda riktningarna sammansmälte till en
enhet i Alexander Herzen, delvis Dostojevskij. Den
ryska parlamentarismens utveckling visar bäst, vad
denna »narodnost» kan bära i sitt sköte, ty det är just
de »liberala» i Petersburg, som svärmat för Rysslands
utvidgning i Galizien. De mest frisinnade och
upplysta ryssar kunna — helst i en upprymd stämning —
förkättra sitt land inför en främling; men »kommer en
annan och försöker klandra — pass, det går an för mig,
men ej för andra». Rysslands historia är rik på sådana
exempel alltifrån den store Pusjkin och den
varmhjärtade furst Krapotkin ned till den Westerlundske mågen,
greve Lev Tolstoj minor.
Det finns emellertid i det ryska Polen en mig
personligen bekant politiker, som är en avgjord vän av
den tyska kulturen och i varje anslutning till Ryssland
ser en fara för Polen — det är den redan nämnde
Michal Lempicki, vilken i en av sina skrifter säger:
»Ryssland har visserligen 170 millioner invånare,
men det är ett fängelse, där den ena hälften av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
