Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rom», hvars brand Napoleon åsett med Neros estetiska njutning;
det är den grekiska ortodoxiens arkitektoniska romantik, inför
hvil-ken till och med nihilisternas skeptiska ironi förstummas.
Men bland all denna sällsamma hopgyttring af byzantinska,
italienska och tyska byggnadsstilar, som omklädts i rysk dräkt och
uppgått i en ny enhet, finnes intet underligare än den Pokrovska
katedralen eller Vasili den saliges kyrka, ett af målen för alla turister
i Ryssland. Tio lökkupoler med olika form och storlek —
somliga raka, andra sneda eller vridna, några refflade, andra taggiga
eller fjällpansrade — trycka ner en låg, fängelselik stenmassa, som
invändigt korsas af trånga gångar och kolmörka trappor. Den
bjärta, spräckliga färgen ger detta arkitektoniska vidunder utseendet
af ett hopkrupet, skrofulöst odjur från mytens värld eller af en
antediluviansk jätteväxt, hälften kaktus, hälften ananas. En äfven
på andra ^ fall tillämpad sägen mäler, att Ivan den gruflige, hvars
utsväfvande vildhet och hemska sjuklighet förkroppsligat sig i detta
verk, skulle hafva utstungit den italienske byggmästarens ögon, på
det denne ej skulle kunna göra ett motstycke åt någon annan.
Denna våldshandling hade despoten dock kunnat bespara sig, ty det
faller väl ingen in att efterbilda Vasili Blazjenny, och en så [-vanvettig-] {+van-
vettig+} idé födes ej i hvarje vanvettig hjärna. Det är Caligulas
cesariska vansinne i tsarisk form; det är sinnebilden af det ondas
sublimitet, af det lömskt hotfulla, som ligger i Ivans epitet: grozny,
den gruflige, den ryslige.
Man kan både beklaga och beundra de rättrogna, hvilka om
helgdagarna — och dessa äro sannerligen ej få i det heliga
Ryssland ! — vallfärda till Kreml för att uppvakta alla helgonbilder, som
svart och hemskt titta fram i öppningarna af de guldglänsande
plåtarna, och för att kyssa de mer än apokryfiska reliker af korset
och af Kristi ben och blod, som förvaras i små silfveraskar med
till hälften utskjutna lock. En gång räknade jag till tjugutre kyssar,
som en kvinna tryckte på ikonostasen (den med helgonbilder prydda
skiljeväggen framför sanctuarium) i Uspenski-katedralen, en dålig kopia
af San Marco i Venedig. Och när så denna manöver upprepas af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
