Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 2. Petersburg och Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
karesser, men råder dem faderligt att krypa till kojs. Batjusjka! I
detta ögonblick äro i de båda njanjornas ögon både polisen och
tsaren och hela världen — batjusjka.
En medelålders kvinna med sönderrifven kofta och med blod
på ansiktet störtar fram mot mig och utbrister med kväfd stämma:
»Var min broder!» Och så förtäljer hon mellan tårarna, huru hon
misshandlats af en man, med hvilken hon bott tillsammans i flere
år. Knappt har hon hunnit tala till punkt, då en karl bakifrån
slår armarna på hennes axlar och släpar henne bort. Men polisen
såg lugnt på. Mannen har ju rätt att aga kvinnan — det är ut*
tryckligt stadgadt i »Domostroj», popen Silvesters gamla hederliga
»hustafla», och det är kanske rent af ett bevis på att han älskar
henne. I husliga tvister är polisen för grannlaga att blanda sig,
och om de båda parterna hafva något otaldt, må de vända sig till
fredsdomaren!
Sist kommer där fram en tjock musjik eller kupets (köpman)
med långt skägg och fotsid kaftan. Efter åtskilligt trefvande hittar
han till ett hus, hvars blåa skylt i hvita bokstäfver bär inskriften:
TRAKTIR. I, som inträden, låten hoppet fara — hoppet att komma
ut nyktra!
Baedeker, denna oumbärliga rådgifvare för hjälplösa och
osjälf-ständiga turister, som med den moderna tidens iltågsfart vilja så
fort som möjligt återvända från en resa med en massa namn och
årtal i hufvudet, har visserligen gifvit följande välmenta varning:
»Der Besuch soldier Schenken ist dem Fremden nicht anzurathen!»
Men just detta lockade mig så mycket mer att följa musjiken,
hvilken då och då ofrivilligt hvilade sig på den branta trappans
afsatser. Slutligen fann han dörren och hamnade välbehållen i
en vrå.
Det första, som faller främlingen i ögonen på ett sådant ställe,
är att ingen af krogkunderna, huru druckna de än må vara, har
mössan på. Detta förbjudes uttryckligt genom anslag på väggen.
Och hvarför? Jo, för att inte såra helgonbilden i hörnet!
Däremot blir ett ryskt helgon alls icke såradt af oanständiga visor och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
