Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 3. Den breda naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rysk familj, måste man tro, att en storartad flyttning vore i
görningen. Men det är själfklart, att denna massa bohag och
lifsförnödenheter gör utrymmet i kupeerna ännu trängre, och att
atmosfären i dessa provisoriska mat- och sofrum efterhand blir ganska
tryckande.
För en nogräknad västerländing blir en rysk järnvägsfärd i
tredje klass sålunda ingen vederkvickande lustresa, och för att bestå
profvet med heder måste han hafva ett godt lynne och — litet mera.
Dock kan äfven en »öfverklassare» begagna sig af tredje klass, om
han nämligen i rätta ögonblicket förstår att tala silfver med
konduktören. Denne tiger som guld, men öppnar med ett trollslag en så
kallad reserverad afdelning, där man kan sträcka ut sig bekvämt och
ej behöfver riskera obehagligt grannskap af diverse slag. Detta
handtryckningssystem har i Österrike-Ungern och kanske äfven
annorstädes fått en nästan legaliserad form och försiggår så öppet, att
öfverkonduktören affordrar en krona (50 kreuzer) för en tom kupé.
Åtminstone i Galizien har detta händt författaren.
Men vill man lära känna Ryssland, är studiet af lifvet i tredje
klass ingalunda öfverflödigt, ty där koncentrera sig familjära interiörer
af både tragisk och komisk art. De larmande samtalen dö bort på
kvällen, samtidigt med att tepåsar och matkorgar försvinna i den
stora resesäcken; under natten blandar sig vagnshjulens rassel med
entoniga, regelbundna snarkningar, och då morgonsolen åter belyser
steppen, börjar det blifva lif i alla dessa madrasser och kuddar.
Vid första hållstation rusa passagerarna till brunnen för att göra
morgontoalett vid rinnande vatten, och så är man åter redo att vid
sockerbiten sörpla det ena teglaset efter det andra.
En gång hade slumpen gifvit mig till sällskap en kosackfamilj
af trefligaste slag. Modern, en ännu ung, men redan utsliten kvinna,
hade nog att sköta om det yngsta barnet, under det att
familjefadern, en reslig kavallerist, underhöll sig med två parflar, hvilka
oupphörligt sysselsatte pappa med sina upptåg. Det var verkligen
komiskt att åse, huru den klumpige, men godmodige kosacken än
sökte leka med pojkarna, än näpste dem med nyp och luggar under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
