Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 3. Den breda naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
plantans verkningar äro ganska ofarliga — hade man bara garanti
att dessa tänder alltid äro äkta! Marmelader och »slisk»
åstadkomma förödande härjningar i de ryska tandgårdarna, och därför
är ock Ryssland dentisternas förlofvade land.
Den bastanta supén serveras vanligen ganska sent, men bjuder
i stället på så mycket mer: sterljat (den läckra Volga-stören) i olika
former, piroger (pastejer med kött eller fisk), den oumbärliga
kålsoppan, väldiga stekar med mera gifva det dignande bordet
utseendet af ett tyskt så kalladt »Fugger-Gastmahl». Men äfven
dessförinnan, under hela aftonens lopp, står i ett hörn af salen eller i ett
af smårummen ett mindre bord, fullt med flaskor och kalla
till-tugg — det är ryssarnas berömda zakuska, »Imbiss», som något
oegentligt förtjänar namnet smörgåsbord, enär smör i vanliga fall ej
brukas, men som i stället är vida smakligare än det barbariska
sammelsurium af »kallskuret»,som dukas upp vid de svenska »sexorna»..
Denna zakuska är det ständiga målet för gästerna, då de slutat en
dans vid klaverets eller — dragspelets toner, eller då de tillfälligtvis
stiga upp från de med kritstreck täckta préférence-borden, där de
äldre damerna föra ordet. På de samvetsgranna kalkylerna, de
upphetsade kinderna och på det intresse, hvarmed blickarna följa
kortens fall,’ återspeglar sig här i smått den spelpassion, som lockar
den ryske »ädlingen » eller den ryska millionärskan till Monte Carlo,
och som störtat en Krylov (Rysslands klassiska fabeldiktare), en
Pusjkin, en Nekrasov och Dostojevski i fördärf. Ja, det berättas
ju, att Turgenjevs ärfda rikedom vunnits därigenom, att
skaldens-fader, en fattig kavalleriofficer, såsom spelvinst skaffat sig en enormt
rik brud, och Lev Tolstoj har själf erkänt, att det var förspelskuld
som han tvangs begifva sig till Kavkazien. Denna Tolstojs
spelsjuka vardt för den ryska litteraturen vida mer betydelsefull än då
Alex. Pusjkin för spelskuld drefs att på en enda natt skrifva ihop
en mindre poetisk berättelse. Och genom denna spelpassion vann
sjuttonhundratalets störste skald i Ryssland, Derzjavin, efter åtskilliga
nederlag slutligen vid gröna bordet en stor seger, som tryggade
hans »psevdoklassiska» karrier såsom Katarina II:s »poeta laureatus»’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
