Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 3. Den breda naturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
huru utmattade de än må vara af frivillig svält och böners nattvak,
hafva dock alla styrka att på påsknatten begifva sig till kyrkan.
Strax före tolf begynna prästerna sin rundgång och visa
församlingen den uppståndnes funna bild och den vigda hostian, och nu
begynner ett skådespel, som fyller betraktaren med både bäfvan och
beundran: den andäktiga församlingen, som hittills legat på knä
under ett doft mummel, ackompagneradt af den tjänstgörande popens
entoniga upprabbling, reser sig upp under ständiga korsningar, otaliga
vaxljus tändas, och inom kort genljuda kyrkans väggar af »Kristos
voskres! Voistinu voskres!» (»I sanning uppstånden!»), under det att
körens »Gospodi pomiluj!» (»Kyrie, eleison!») aflöses af
uppståndelsehymnens jublande toner.
Men har ryssen lidit under denna försakelsevecka, tar han ock
skadan igen under helgen, likasom muhammedanen under sin
»Ra-mazan» efter solnedgången godtgör sig för dagens umbäranden.
Redan tidigt på påsksöndagens morgon begynner popen sin rond i
husen för att viga hemmen med bön och heligt vatten och för att
— öka sina torftiga inkomster med kontanta gåfvor eller allmosor
in natura. Klockaren följer hack i häl med krucifixet, som alla
skola kyssa, och äfven han får naturligtvis sin släng af den frikostiga
slefven. Om nu popen har att besöka flere tiotal hus och därvid
proberar alla flaskor, som tömmas vid zakuska-borden, blifva bönerna
allt mer osammanhängande, ceremonierna allt nonchalantare, och
det är mer tur än egen förtjänst, om han på kvällen kommer hem
till sin popadja (prästfrun) »lindrigt nykter». — Dessa
invigningsceremonier spela för öfrigt en stor roll i familjelifvet öfverhufvud,
till exempel vid barnens första hårklippning, vid kreaturens
utsläppande på betet, vid skörden och så vidare. Egendomligast af allt
är dock att åse den långa procession, som på trettondagen tågar
ner till närmaste sjö eller flod, där en korsformig vak hugges på
isen. Prästen viger vattnet, och nu lägga sig skaror af sjuka och
arma vid den iskalla brädden af denna öppning för att fylla sina
flaskor och krukor och föra till sina hem det heliga, undergörande
vattnet jämte — snufva, hosta och katarr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
