Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är författaren fjärran att vilja förlöjliga eller fördöma de
olika uttrycken för den religiösa känslan, försåvidt de äro ärligt
menade. Men den anmärkning kan ej undertyckas, att det ligger
något halft provocerande i det offentliga sätt, hvarpå de ryska judarna,
hvilkas ställning ju ändå är så vansklig, äfven i hvardagslag på
allmän plats förrätta sin privata andakt. Kan man då i det sunda
förnuftets och den sanna känslans namn ej tillfredsställa sitt religiösa
behof utan en mängd formaliteter, som lätt kunna såra andra och i
alla händelser väcka ett visst obehagligt uppseende?
Men kanske ingenstädes har juden bättre bevarat sina traditioner
än i västra Ryssland, där en förtviflad kamp i tysthet föres mellan
den ortodoxa propagandan och den judiska religionen, som här i
sitt slag är så ortodox, att juden af skygg vördnad för fädrens Gud,
hvilken straffar fädernas missgärningar allt intill tredje och fjärde
led, uttalar det heliga namnet »Elokim» i stället för det riktiga
Elohim. Den ryska kyrkans stränga omvändelsearbete och den ryska
statens grymma maktspråk studsa tillbaka mot denna semitiska
seghet: judarna isolera sig i sitt samfundslif så mycket mer från de
hatade kristne; barnens manliga kön förhemligas ofta, på det sonen
måtte slippa den ryska militärtjänsten, och om en judisk fritänkare,
en epikores (»epikuré») sympatiserar med de kristne eller, såsom
undantagsvis händer, låter döpa sig, blir han faktiskt lyst i ett slags
bann af sina stamfränder.
Man får ofta i den utländska pressen läsa om de gräsliga
judeförföljelserna i Ryssland, hvilka utmålas såsom en skamfläck för
vår tid. Mången gång äro dock dessa skildringar något ensidiga
eller öfverdrifna, skrifna som de mestadels äro af tyska, polska eller
brittiska journalister af samma ras. Men en kärna af ohygglig
sanning ligger dock i dessa upprörande referat, och detta barbari är
så mycket fördömligare, som detta utrotningskrig från den ryska
kyrkans sida försvaras i kristendomens eget namn.
Men saken har ock en politisk och socialekonomisk sida, som
vi i Sverige ej kunna fullt förstå, enär vi lyckligtvis ej hafva någon
s. k. judefråga och följaktligen ej kunna tala om någon egentlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
