Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sig visserligen uteslutande åt affärsverksamhet, och den tatariske
gårdfarihandlanden påträffas litet hvarstädes i Ryssland; men den stora
massan småfolk uppsöker gärna hvarje arbetsförtjänst, där händighet
och fysisk arbetskraft kunna göra sig gällande. I Kazan lifnära sig
tatarerna såsom handtverkare, kuskar, lastdragare, barberare, kypare
— korteligen: i alla hvardagslifvets verksamhetsgrenar visa de sig
användbara.
För öfrigt gör Kazan med sina breda gator, sina många
promenadplatser och de regelmässiga, hvita tvåvåningshusen af sten ett
ganska modernt intryck, och själfva skryta stadsboarna öfver sitt
»lilla Petersburg». Någon betydande roll har det ej heller spelat i
den ryska historien; men såsom en civilisationens utpost mot de
asiatiska horderna har det dock haft sin aktningsvärda mission, och
de bondeuppror, som haft Kazan till midtpunkt — att särskildt
nämna det ryktbara Pugatjevska under Katarina II — tyda på att
den stora social-agrariska frågan ingalunda varit främmande för
Volgalandet. Och stadens läge vid den lilla Kazankas utlopp i
Volga nära den från Ural kommande Kamafloden har gjort Kazan
till en viktig handelsstad såsom station för den asiatiska
karavantransporten. Här, likasom i Moskva och andra ryska storstäder,
förenas den rysk-orientaliska basaren (gostinny dvor) med den parisiska
»passagen» — båda ofta med samma tvifvelaktiga varuäkthet, men
otvifvelaktiga prisdyrhet.
Ungefär 150 verst söder om Kazan ligger på den östra
Volgastranden ett högt torn, som just genom sin enkelhet ådrager sig
uppmärksamhet och bildar en skarp motsats till de ryska kyrkornas
barocka stil och brokiga färgprakt. Detta torn utgör ett af
minnesmärkena efter Bolgoro, de »hvita» Volgabulgarernas hufvudstad,
hvars anor gå tillbaka till den allra första tiden af det historiska
Rysslands grundande. Denna mäktiga, finska befolkning var utan
tvifvel det dåtida Rysslands kulturelt mest framskridna invånare: de
hade fasta boningsplatser, och ruiner vittna än i dag om deras rätt
utvecklade arkitektur och konstnärliga smak. Men historiskt känner
man endast, att en ättling af Dzjingis-kan på 1200-talet ödelade den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
