Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 4. Vid Dnjepr och Volga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den omständighet, att stränderna stå under vatten vid
snösmältningen och vårflödet, förklarar till god del landets ödsliga
utseende. På hela sträckan från Nizjny till Astrachan skönjer man
från däcket endast fem städer af någon betydenhet, och de 30
stationerna (pristani) äro visserligen vid båtens ankomst fulla af
väntande passagerare, tiggare och bönder, men hafva sällan
människoboningar i grannskapet. Dessa pristani bestå af förtöjda pråmar
med tak, hvilka rätta sig efter vattenståndet och möjliggöra
landningen. En af dessa pråmar tjänstgör på samma gång som reservoar
för nafta, detta tjärliknande bruna petroleumaffall, hvilket lämnar
ett billigt bränsle — tyvärr med den påföljd att vattnet vid
pumpningen förorenas och i hög grad fördärfvar det lönande fisket.
Men en Volgafärd saknar ingalunda sitt poetiska behag, helst
en sommarafton, då båten glider stilla fram på denna majestätiska,
i solnedgången skiftande
vattenspegel, och anblicken af
en rysk by eller småstad med
dess gröna, hvita och ljusröda
färgspel från kupoler och tak
bildar ett angenämt afbrott i
denna, i sin oändliga tystnad
sublima öken. Och en rik
njutning har man vid åsynen
af ett måleriskt munk- eller
nunnekloster, delvis skymdt
i en ek- eller björkdunge på
sluttningen af en kulle, eller
af en tatarisk by med
förvittrade murar och förfallna
torn.
 |
| Sångerskan Nadina Slavjanska. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
