Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 6. Mörkrets makt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
äro de blott olika sidor af i grunden en och samma sak; de yttra
sig i analoga former och äro båda för närvarande lika vanmäktiga.
Men det är dock den väsentliga skillnaden, att under det den
kyrkliga oppositionen sått ett frö, som ej kan utrotas och som med
tiden måste bära frukt, ser det nästan ut som om den politiska
radikalismen varit alldeles utan positiv betydelse för den sociala
utvecklingen i Ryssland. Och detta är i själfva verket ej
öfver-raskande: för att verkliga reformer på det politiska området skola
vara möjliga, måste den frireligiösa rörelsen hafva utfört ett
förberedande bildnings- och upplysningsarbete, som skingrar det andliga
mörkret och gör den stora massan mottaglig för nya sociala idéer.
Men detta har, i stort sedt, den s. k. nihilismen icke gjort, och äfven
i detta hänseende bär den ej förgäfves det namn, som genom
Turgenjevs »Fäder och söner» vunnit burskap, innebärande ett
negerande af allt häfdvunnet, ett nihil (intet), hvaraf ju intet kan blifva.
Termen nihilist, som för öfrigt aldrig fått litterärt erkännande
i Ryssland — hvarken af motståndare eller af anhängare, är ännu
mer sväfvande och obestämbar än uttrycket socialist i västerlandet,
ty detta namns bärare hafva aldrig organiserat sig till ett verkligt
parti med positivt program, och man har under nihilismens kategori
hänfört hela den intelligenta oppositionen öfverhufvud — från
moderat, konstitutionell liberalism till den blodrödaste terrorism.
En utredning af »nihilismens» historia är för närvarande ej tänkbar,
och, fattad i vidsträcktaste mening, blefve den ungefär liktydig med
Rysslands inre historia under hela detta århundrade.
Men vill man lära känna nihilismen såsom en viss
kulturströmning, såsom en litterär, halft vetenskaplig »skola», kan man
utan tvekan peka på en man, hvars namn för den ryska akademiska
ungdomen har samma profetiska klang, som Karl Marx äger för den
tyska arbetarvärlden — han heter Tjernysjevski. Och det är samma
förhållande i Ryssland som i Tyskland: en god del känner hvarken
till Tjernysjevskis eller Marx’ skrifter, och ännu färre förstå dem
riktigt; men deras blotta namn hafva blifvit en lösen, under hvilken
det unga släktet samlat sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
