Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 7. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lilla bräde, som föreställer kuskbock och hvarunder hans hopkrupna
ben försvinna på ett outransakligt sätt. En del åkare äro så att
säga fixa stjärnor, intagande en fast position på de punkter, som
polisens försyn behagat utstaka; andra åter äro kometer, de där
ständigt äro i rörelse med oregelbundna banor. Men alla likna de
hvarandra i jovialiskt lugn och optimistisk resignation, och ingen
yrkesafund stör det goda kamratskapet.
Anspråkslösheten framträder visserligen ej så starkt i fråga om
prisfordringar; men denna svaghet att vilja sko sig på den kära
nästans bekostnad är ej ett särskildt ryskt, utan ett allmänt
mänskligt drag. För resten hugger kusken till i pris mer af gammal vana,
ty han vet mycket väl, att den något så när förtrogne ögonblickligt
slår af minst 33 1/3 procent, och han är belåten, om han kan stoppa
hälften af den nominella kursnoteringen i den smutsiga
penningpåsen.
Men fullt äkta ter sig dock ryskheten först på landsbygden,
•och för den skull ber jag läsaren i mitt sällskap bestiga en kibitka
i det sydvästra Ryssland.
En kibitka hör till de primitivaste inrättningarna i det
konservativa Ryssland, och såsom prof på ett ociviliseradt folks industri
skulle den på en etno-arkeologisk utställning bestämdt få guldmedalj.
Kibitkan är en bondvagn med utseende af en aflång, öppen kista,
som surrats fast på ett fyrkantigt träställ. Bänk eller sits finnes
■ej, utan nian inrättar sig så bekvämt som möjligt med utsträckta
ben på den höströdda botten. Att luta sig bakut akte man sig väl
för, ty då skulle man snart vara sönderstött! Åkning i kibitka
är en konst, som inläres, lika väl som t. ex. ridt på åsnerygg,
■och kroppens rörelser rätta sig efterhand efter hjuldonets
nyckfulla slingerbultar och skakningar. Är det riktigt fint, så har man
en baldakin af flätverk eller duk, snarlik öfverklädnaden på en
^vagga; den är nog tät att hämma utsikten, men icke nog tät att
utestänga regn. Själf sitter kusken längst framme, antingen
hopkrupen på korslagda knän eller balanserande på kanten med benen
dinglande utanför.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
