Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 7. På steppen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Åter skramlade kibitkan på den obanade stråten. Ehuru jag
hyrt åkdonet, måtte min knipsluge körsven ha gjort hemliga aftal,
ty under vägen upptogos utan vidare resonnement tre nya
passagerare: en liten pojke, en bonde och en kupets (köpman). Den
sistnämnde, hvilken blef min närmaste granne på höbotten, var i sin
nästan fotsida kaftan och svarta mössa typisk för det merkantila
mellanstånd, som i Ryssland arbetar sig upp till en rätt god
ekonomisk ställning och »klassmedvetenhet». Den atmosfär, som närmast
omgaf honom, röjde bekantskap med brännvin; men ur den klara
blicken lyste både intelligens och godmodighet. Han teg envist,
och jag nändes ej störa hans själfbelåtna ro eller tysta kalkyler.
Först efter en timme bröt han isen och sade på fullaste allvar, i
det han pekade på de eländiga hjulspåren i lerjorden:
»Bra väg!»
Med dessa två ord hade han lättat sitt hjärta och försjönk åter
i synbart mycket ljusa betraktelser. Efter ännu en timme började
han röra på sig och tänkte sannolikt säga något mer. Men då voro
vi redan framme, och han försvann lika tyst som han kommit,
tagande hemligheten med sig.
* *
Det är på ett haf, jag vandrar i den nejd, dit jag nu för läsaren.
Äfven om denna bild aldrig förr användts, skulle den osökt trängt
sig på mig, under det jag trampade det vida slättlandet i guverner
mentet Orel. Än ligger detta haf lugnt och jämnt, så att jord och
himmel vid den fjärran horisonten sammansmälta till ett; än tyckes
det svalla såsom långsamma jättevågor i form af uttänjda åsar och
sluttningar, hvilka stundom skarpt afbryta synkretsen. Små ek- och
björklundar här och hvar äro ju öar och holmar; färdemännen,
som någon gång träda fram på denna yta, kunna gälla för seglare,
och kyrkorna med hvita kupoler och spiror äro naturligtvis
fyr-båkar, de där hafva att leda de vilsefarande till den rätta hamnen
och den säkra stigen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
