Slavia. Kulturbilder. Från Volga till Donau / 209 (1896) Author: Alfred Jensen Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 8. Den moderna konsten och litteraturen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

järnvägsstationer, ledsagad af en minderårig dotter, hvilken var klädd
som gosse. Ändtligen gjorde han slut på alltsammans: den 26
oktober 1889 skar han halsen
af sig.

Det hvilar något tungt,
förfärande öfver de flesta ryska
skriftställares lif, och på dem har
sagan om »Ärans törnestig» sin
fullaste tillämpning. För att
klargöra detta, må den ryska
skönlitteraturens utvecklingsgång
under detta århundrade med några
få ord antydas.

Zjukovski.

På Paul I:s korta,
militärstrama despoti följde en period
af social lättnad och politisk
liberalism under förra hälften af
Alexander I:s regering, och det
aristokratiska samhället visade sig
vara en faktor i det offentliga
lifvet. Den intima litterära
beröringen med Frankrike, hvars kejsardöme rests på den stora
revolutionens spillror, förde friare litterära fläktar från västerlandet; det
stora befrielsekriget mot Napoleon vardt en stor nationell väckelse,
och inom poesien gjordes vackra landvinningar af tysk-romantikern
Zjukovski, »den ryska skönlitteraturens Columbus». Men snart kom
det reaktionära bakslaget under inflytande af den s. k. Heliga
Alliansen och madame Krüdeners »mysticism», och resultatet vardt
ett politiskt missnöje. De ryske officerare, som med de förbundnes
härar intågat i Paris, återvände därifrån med moderna idéer,
»upplysningstidehvarfvets» och revolutionens frukter, och fingo på vägen
genom Tyskland smak för frimureri och »dygdeföreningar». Det
förtröt dem, att det stora Ryssland, »Europas befriare mot Napoleon»,
ännu bibehöll lifegenskapens nesliga arf från slaviskt barbari, och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>