Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 9. I Turgenjevs och Tolstojs hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin egen kusin i Moskva! Stackars Turgenjev! Den vackra Avdotja
kunde han aldrig lära läsa innantill, och af sin dotter, som i början
hemligt vistades i Spasskoje, hade han föga fadersglädje: hon blef
efter en god uppfostran gift med en fransman, som behandlade
henne illa och kostade svärfar många utgifter.
Sedan förvaltaren lagt råd med starosta (byäldsten) och kastat
en sista granskande blick på min person, beslöts att jag skulle få
se det gamla herresätet. Vi gingo genom en ovårdad, men just:
därför så mycket stämningsfullare vildpark af hängbjörk, där vi
välkomnades af några hundar — icke vanliga bestialiska byrackor
eller gårdvarar, som med ursinnigt skall visa tänderna, så fort man
närmar sig en rysk bondstuga på ett stenkasts afstånd, utan välartade
fyrfotingar hälsande med sympatiska viftningar. Kanske flyter ädelt
jaktblod i deras ådror? Måhända härstamma de i rakt nedstigande
linie från »Pegasus» eller andra präktiga stöfvare, som genom sin
herres skogsvandringar vunnit litterär ryktbarhet?
Snart äro vi vid målet: en låg, mycket lång och oregelbunden,,
hvit envåningsbyggnad med torn och platt, grönt tak. Nyckeln
gnisslar i det rostiga låset, och den dammiga dörren knarrar, då
portarna låtas upp till minnenas ljusa undervärld.
Men hvilken dyster, nedslående anblick därinne! Utan hänsyn,,
utan aktning för den store företrädarens gamla arfvegods hade man
låtit allt förfalla i de 12 låga, men ljusa rummen, som till allra
största delen voro tomma. Damm hade lagrat sig på väggarna, och
golfvet var på sina ställen uppbrutet. I sofrummet, där skrifbordet
placerats i en fönsternisch, hängde i ett hörn en bild af Kristi
ansikte på Veronikas svettduk, infattadt i en guldgloria — måhända
var det ett personligt minne. Ett par rum fyllas dock af Turgenjevs
bibliotek, såväl rysk som västerländsk litteratur, hufvudsakligen poesi
och kulturhistoria. Där hänga ock kvar några tyska
landskaps-gravyrer samt porträtt af Bjelinski, åt hvars minne Turgen jev ägnat
»Fäder och söner», och af skådespelaren Stjepkin.
Bland de rätt intressanta oljefärgstaflorna, föreställande förfäder
och farmödrar ä la Louis XV, pudrade, dekolleterade och snördav
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
