Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första boken. Från Volga till Weichsel (Ryssland) - 9. I Turgenjevs och Tolstojs hem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han helst tog sin vanliga middagslur därpå, och jag kan själf af
erfarenhet intyga, att den lämpar sig förträffligt för hvila — helst efter
en 20 kilometers promenad.
Men hvad finns där för öfrigt kvar? Ingenting! Endast
vemodets minne af vemodets skald, af sitt ryska sudba (öde) dömd att
lefva i frivillig landsflykt och att dö i fjärran land. Sedan
Tur-genjev efter Gogols död fått göra en obehaglig bekantskap med
öfvercensorn i Moskva, grefve Mussin-Pusjkin, vardt han i nära två
år »internerad» på Spasskoje; men då han i slutet af 1854 med ett
resepass, som kostade 500 rubel, fick lof att resa utomlands, töfvade
han ej att vända Spasskoje ryggen. Först längre fram besökte han
tämligen regelbundet sitt gods om somrarna — sista gången år
1881 —, och de landtliga smårummen lifvades då af glada
middagar, som den enögde trotjänaren Zachar arrangerade för sådana
gäster som Tolstoj, Fet, Polonski, Garsjin m. fl. En gång, då
Tolstoj var middagsgäst, hade kocken supit sig dödfull, så att
Tur-genjev i komisk förtviflan själf gick ner i köket för att rensa rötter
och hacka köttbullar. Själf fodrade han kreaturen, matade sparfvar
och fick här tillfredsställa sin passion att snusa — ett nöje som ej
Tar honom förunnadt i Paris’ salonger.
Men nog kan man fatta det outsägliga vemod, som måste gripa
Turgenjev och hans diktkonst, då han trampade den jord, där han
växt upp under så tryckande förhållanden och med så dystra minnen
-af lifegenskapens värsta skuggsidor. Och här hade han blifvit
uppsökt af Fets kusin, Nadezjda Sjensjina, hvilken, efter några års
vistelse i utlandet och ett olyckligt tvångsäktenskap, i half
sinnesförvirring tiggde honom om den kärlek, som han i hjärtat bar till
madame Viardot, »drottningarnas drottning». Hennes själssjukdom
öfvergick till obotligt vansinne, och hon afled på dårhus i
Petersburg, efterlämnande en son, vid hvilken Turgenjev lifligt fäst sig
och hvars uppfostran han lofvat främja. Men den lille Peter dog,
och författaren af »Fäder och söner» stod åter ensam, ensam med
bittra barndomsminnen och vemodiga ungdomserinringar.
Slavia.
5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
