Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 2. Bilder från Galizien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
plan. Polackerna åter söka idealet i det förflutna och drömma i
stället för att handla. Och verkningarna hafva icke uteblifvit: man
jämföre det lifskraftiga, blomstrande Böhmen med det dåsiga,
utarmade Galizien!
Om polackerna i Galizien mer energiskt hade de reella krafven
för ögonen och bättre tillämpade satsen att »inom Österrikes gräns
eröfra Polen åter», kunde mycket vara annorlunda. De hafva
sannerligen ingen anledning att vara missnöjda mer än något annat
slaviskt folk i den habsburgska monarkien; tvärtom hafva de vida
bättre: två polska universitet, polsk landtdag, oinskränkt polsk
skolundervisning och uppfostran i nationell anda. Och i Wien spelar
det polska partiet nu mera en af de första fiolerna både i
österrikiska riksrådet och i den cisleithanska regeringen, hvars nuvarande
chef (Badeni) och utrikesminister (Goluchowski) båda äro polacker
till börden. Men nu befinnes det, att de polska riksdagsmännen —
likasom deras kolleger i Berlins båda parlament — med slug
diplomati i den gamla skolans stil gå den klerikala reaktionens ärenden,
och hvad blir då öfrigt för den folkliga frigörelsen? Ord, ord, ord!
Bakom de hetsiga tjechiska riksdagsmännen står ett helt, solidariskt
folk, handlingskraftigt och radikalt i sin demokratiska kamp för
jämnställighet såväl i fråga om folkstammar som samhällsklasser och
individer.
Ofta hade jag tillfälle att reflektera öfver den polska
stagnationen, då jag i min krakowska »Stammkneipe» (ett djupt källarhvalf
som på 1400-talet lär ha varit kyrka!) betraktade eller sällskapade
med dess personligt älskvärda, men såsom karakterer energilösa
stamgäster. Där var t. ex. en gråhvit gubbe, som tillbragt femton
år i Sibirien efter det sista resningsförsöket. Med intresse och
varmt deltagande lyssnade jag till hans dystra skildringar; han var
god som ett barn, men också lika naiv. Han kan ej bedöma
Ryssland fördomsfritt, och det är förklarligt från hans synpunkt. Men
för det verkliga lifvet duger han ej; han är en gengångare från ett
oåterkalleligt förloradt tidsskede. Eller där är en annan, som efter
några minuters bekantskap talade om för mig, att han halfdöd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
