Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 4. På Tatra-bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sida reste sig branta, kala berg i nyckfulla slingringar med fantastiska
konturer, och på den andra sidan sträckte sig Höga Tatras kedja
med de stora skogarna, där vildsvin, hare, björn, lo och gems husera
•och öfver hvilka gamen och örnen kretsa. Men ännu dimmig af
juloset, stod bergsjätten Krivan dold i töcken för nyfikna blickar,
•och endast sällan lyfte en vindpust på den ogenomträngliga slöjan.
När man så rastar i ett litet värdshus vid vägen, lockar vinkruset
ej mindre än tobakspipan till gemytligt samtal med värdfolket och
-de öfriga kunderna. Och har man så lyckan att vid framkomsten
mottagas af vänliga människor vid ett godt bord, så byter jag för
min del ej ut denna hjärtliga gästfrihet »mit Wein, Weib und
Gesang» mot den läckraste supé eller en utsökt konsert-afton i en
världsstad.
Och bland slovakerna, som själfva kunna behandla både
herdepipan och gigan, finnes ett vandrande släkte af muntra musikanter,
som tryckt sin musikaliska prägel på hela Ungern — det är tsigenarna,
som återfinnas öfverallt i östra och sydösta Europa, ända från Volga
till Adria och Bosporen. En gång hade mina slovakiska vänner
sport, om jag ville höra tsigenarmusik. Jag svarade naturligtvis
»hej!», och vi gingo in i stadens kafé, dit tsigenarkapellet
rekvirerades midt i natten. Men huru de spelade — dessa mörka, vilda
naturbarn under ledning af första fiolen och cymbalisten med sina
båda hammare! Jag gnolade efter bästa förmåga en svensk melodi,
och om en liten stund var den harmoniskt arrangerad för sex
fioler, hvilkas ägare knappast kunna läsa noter. Men så har också
just detta tsigenarkapell konserterat i själfva Prag under en
utställ-ningssommar och fått beröm af en sådan kännare af strängaspel
som Ondricek.
Tsigenarna äro en verklig landsplåga, outrotligare än de
egyptiska gräshopporna, och de besitta så många dåliga egenskaper som
möjligt: en lättja som hatar äfven det ringaste kroppsliga arbete så
när som på lättare smidesarbete, en tjufaktighet som röjer en total
okunnighet om egendomsrättens enklaste postulat, en lögnaktighet
som ej längre kan skilja mellan sant och falskt samt en osedlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
