Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 4. På Tatra-bergen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spela judarna en mindre social roll här än i det öfriga Ungern, ty
de uppsöka hellre de stora städerna och de bördiga slätterna än det
karga bergslandet.
Efter ett par års mellantid återfann jag Sväty Martin med dess
breda hufvudgata och de små, hvita, snygga husen i samma idylliska
skick. Och i Narodny Dom syntes idel bekanta ansikten: den
gamle, hederlige
protestantiske pastorn med sin
grofva kaftan och långa
pipa: den af magyarerna
afsatta kretsdomaren, en
sjuttiöåring med barnets
goda leende, ynglingens
friska spänstighet och
mannens obrutna kraft; mina
närmaste värdar,
redaktörerna, och de gemytliga
advokaterna, hvilka spela
en framstående politisk
roll; den unge läkaren,
hvilken suttit i fängelse,
därför att han efter
Tol-stojs teorier vägrat aflägga
militäreden, och nu
försörjer sig med enskild
praktik i byarna. Och
här är slutligen den
förnämste nationalskalden
Svetozar Hurban
(psevdo-nymen Vajanski), son till en af slovakernas ädlaste patrioter, d:r Josif
Ljudevit Hurban, drifven i landsflykt (*}- 1888). Äfven sonen, hvilken
är född år 1846, har pröfvat på det ungerska statsfängelset i Szegedin
och måste göra disciplinär krigstjänst i Hertsegovina, hvilket hade
det goda med sig att göra hans sångmö bekant med Adria och
Svetozar Hurban-Vajanski.
Slovakernas nationalskald.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
