Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 5. Gyllene Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bildning, som var prästerskapets och universitetets monopol; från
handtverket, som borgareskråna organiserat för sig, och i krigets blodiga
handtverk höllos de goda nog blott såsom kanonföda.
Och så stod judestaden alldeles öde hela två år. Man föraktade
judarna själfva, men — man behöfde deras guld, och därför fingo
de återvända — mot en löseskilling af 300 gulden pr hufvud. Så
vardt Josefstaden åter hvad den är än i dag: ett kaos af mörker,
smuts och kram i denna stenlabyrint, där hvarje hus hade flere
ägare och hvarje rum ofta flere hushåll. Det är än i dag samma
handelsvaror, språk, sedvänjor och klädedräkt — man frestades säga:
samma kläder, som hvarje morgon i tunga bylten vandra till
Tändelmarkt, trasbörsen, för att på kvällen åter stufvas in i de mörka
kyffena. Ännu stå dessa ruskiga butiker i porthvalfven och dessa
nedsölade stånd under de uppspända bomullsparaplyerna, där magra,
svartmuskiga män och brunögda, tidigt vissnade kvinnor under
oafbrutet ordsvall söka locka slantar ur de förbigåendes fickor genom
sina läckerheter: mer eller mindre friska äpplen och päron, rökt
fisk och persikor af tvetydig renhet, lås utan nycklar och nycklar
utan lås, rostiga spikar och gamla hästskor, fragmentariska klockor
och skosulor, pepparrot (»kren») och cigarraffall. Likasom för
sekler sedan tumla halfnakna, smutsiga barnungar omkring i rännilar,
dit ingen solstråle tränger, och än i dag finnas dessa »intressante
Wirthschaften», där lifvet tar vid, sedan det somnat i den öfriga
staden, men ligger i dvala, då det öfriga Prag arbetar.
Men hvad som aldrig sedan fått lif — det är judarnas gamla
kyrkogård, Beth Chajim, »de lefvandes stad», som i dubbel mening
blifvit de dödas, ty aldrig mer öppnas dessa portar, hvarpå följande
inskrift läses på hebreiska och tyska: »Vördnad för ålderdomen, aktning
för egendom, frid åt de döda!» Sida vid sida i hopgyttrad massa
stå i tusental de gamla grafstenarna med förvittrade inskrifter och
tecken för de olika stammarna (två händer = Arons stam, drufvan
= Israels, kannan = Levis o. s. v.), alla lutande åt sidan, som om
en stormvind gått fram. Den yngsta hällen bär årtalet 1787, men
den äldsta — 5547 »efter världens skapelse», hvilket blir ungefär
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
