Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 5. Gyllene Prag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
råder dock smak, stil, trefnad och stämning. Det är icke mindre
njutningsrikt att i en blygsam vinstuga på Lilla sidan drömma bland
sömniga gaslyktor och dallrande akasieblad än att vandra i det
Waldsteinska palatsets praktsalar, där allt ännu minner om denne
märklige man, likasom annorstädes i Böhmen: slottet Friedland i
norr, Pilsen i väster, Gitschin i öster samt i nordväst Eger, hvars
rådstuga ännu uppvisar blodfläckarna efter det mord, som beseglade
stjärnegrubblarens öde. Och det är icke mindre stämningsfullt att
lyssna till en mässa under Nikolai-kyrkans kupol än att i ett f. d.
refektorium fördjupa sig i munkarnas digra ölkrus. Företagsamma
institutioner — dessa munkkloster! Där vinrankan tryter, fås
ersättning i humle och malt. Prag har mer än ett klosterbryggeri, där
Gambrinus dyrkas lika nitiskt som Nepomuk, Vit och Vojtech
tillsammantagna.
Man kan i regeln misstro tyska tidningars klagovisor om
den »tjechiska råheten», likasom man öfverhufvud bör med
försiktighet upptaga tyska omdömen om Prag. Det är sant, att
yttringar af råhet förekommit på det politiska området, t. ex. i
vanställande af minnesstoder eller tyska skyltar. Men i sedligt afseende,
i det personliga umgänget är tjechen säkerligt mindre rå än tysken,
åtminstone preussaren. I varietéer har jag sett en tjechisk publik
med likgiltigt lugn åse t. ex. en parodisk ekvilibrist för att i stället
ägna liflig uppmärksamhet åt en allvarlig dialog eller sång — det
är snarare tvärtom i den germanska världens hufvudstad.
Vill man göra sig en föreställning om den språkliga och
nationella dualismen i Böhmen, behöfver man bara studera gatunamnen
i Prag — ett ämne som vållat mycket onödigt bråk. På ett
gatuhörn finnas t. ex. dubbla beteckningar med den slaviska öfverst;
på ett annat hittar man endast det tjechiska namnet, på ett tredje
det tyska ordet och på ett fjärde — ingenting alls. Saken är en
löjlig form- eller etikettfråga: men lika visst som att 83 personer
böra hafva mer att säga än 17 (i hela Böhmen 62 procent tjecher
mot 38 procent tyskar), lika visst hafva tjecherna i Prag rätt att
använda sitt modersmål framför tyskan. En annan fråga är, huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
