Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 6. Tjechiska storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men hvarken dessa obetydliga naturskalder eller ett så välmenande,
naivt geni som Kollar, författaren af »Slavas dotter» skulle hafva
gifvit den tjechiska poesien så stor lyftning, om icke den unge,
tidigt bortgångne skalden Macha (f 1836) höjt romantikens fana och
för sitt land blifvit eller åtminstone lofvade att blifva, hvad Pusjkin
vardt för den ryska poesien eller Mickiewicz för den polska, genom
att införa byronismen.
I Ryssland var byronismen en i aristokratiskt själfsvåld tämligen
snart öfvergående rörelse, som de politiska förhållandena kväfde,
och i Polen förirrade den sig i Mickiewicz’ sjukliga drömmerier
eller fråssade i Slowackis vilda fantasivärld — till evinnerlig ära för
de båda skaldernas litterära personlighet, men till stor fara för den
andliga utvecklingen öfverhufvud. I Böhmen åter blef byronismen
en sund, väckande kraft, som med den politiska lifaktigheten efter
1848 alstrade en sjudande, fantasirik och dock realistisk, men
framför allt folklig nyromantik, som upptog icke blott den engelska
byronismen, utan ock den germanska och romanska
känslovärlden och fordrade, att poesien skulle
vara europeisk, mänsklig, icke blott
tjechiskt panegyrisk och akademisk.
Machas sentimentalitet omsattes af
Jan Neruda i ironi, och Halek vardt
sitt lands Heine. Och dessa
sträf-vanden att förena slavisk-tjechisk
•originalitet med en allmänt kulturell
karakter fingo sin fulländning i det
nu lefvande triumviratet, Svatopluk
Cech, Jaroslav Vrchlicky och Julius
Zeyer: Cech med intryck af
Kav-kazien och den lermontovska poesien,
Vrchlicky lifligt påverkad af antiken
och renässansen, Zeyer (född i Prag
1841) besjälad af orienten och den fornnordiska sagovärlden. Hos
alla tre förenas plastisk realitet med djärf fantasi, och där går en
Jar. Vrchlicky.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
