Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 6. Tjechiska storverk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med folkvisan, och då han nyligen ingick i sitt femtionde år, vardt
hans födelsedag en heders- och glädjedag för hela Böhmen. För
Sverige har Sladek ett särskildt intresse, enär han år 1891 utgaf en
förträfflig tolkning af »Frithiofs Saga» — direkt från svenska till
tjechiska.
Den universalitet, som framträdt i den nyare böhmiska poesien,
har ej alldeles undgått klander från den yngre generationens sida,
och den ungtjechiska stoltheten sätter någon gång rent af en ära i
att känna till andra länder, enkannerligen Tyskland, så föga som
möjligt. Men denna okunnighet hämnar sig förr eller senare och
är för resten mer låtsad eller inbillad. Jag träffade en gång en
kroatisk student, hvilken studerade i Prag och vid ett samkväm
råkade yttra: »Gudskelof att jag inte förstår tyska!» Efteråt kom
det i dagen, att han var fullt mäktig tyska språket, hvilket för den
akademiskt bildade slaven ännu är oundgängligt nödvändigt. Tyskan
är allt fortfarande slavernas naturliga förmedlingsband i litterärt
afseende, och »Archiv für slavische Philologie» utgifves ju på tyska
och i Tyskland.
Men nog kan man förstå orsaken till denna ensidiga öfverdrift
och äfven följa den ett godt stycke. De slaviska småstaterna äro
unga folk och hafva ungdomens entusiastiska tro på sig själfva och
på framtiden — denna tro som försätter berg och kan gå på vattnet.
Och ej må man förtänka dem, att de tycka mest om sitt eget, på
samma gång som de dock otroligt snabbt kunna sätta sig in i
andras åskådningssätt och lefnadsvanor.
Näppeligen irrar jag mig i tron, att det svenska namnet ännu
har en viss klang i Prag, där man — trots svenskarnas bekanta
»räddnings»-mani i fråga om konstskatter under det trettioåriga
krigets senare skede och trots Böhmens outsägliga lidanden — icke
utan beundran kan tänka på Gustaf Adolf och hans fältherrars
sagolika segertåg mot Wien. Än i dag firas i Mährens hufvudstad en
folkfest till minne af att svenskarna lämnade Brünn.
Då jag en gång besökte studentföreningen »Slavia», vardt jag
af de tjechiska studenterna hälsad med kraftiga »Na zdar!» (»lefveb>),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
